Fågelns fem sinnen – luktsinnet

Hur välutvecklat luktsinne fågeln har varierar starkt beroende på art, men oftast är det väldigt dåligt. För de flesta fågelarter har inte lukten någon betydelse vid sökandet av föda. Forskning tyder på att luktsinnet är välutvecklat hos rallfåglar, tranor, doppingar, och nattskärror och sämre hos tättingar, hackspettar, pelikaner och papegojor.

De flesta fåglar har två yttre näsborrar som sitter nära basen av övernäbben. Alla fåglar har ett luktorgan även om det kan vara mer eller mindre utvecklat. Framförallt används näsborrarna till att andas med. Näsborrarna för luften in i tre inre nasala håligheter. Dessa renar luften från damm, fukt osv innan luften kommer in i andningssystemet.

Även om de flesta fåglar har ett dåligt luktsinne finns förstås undantagen. Exempel på sådana presenteras nedan.

Albatrosser, stormfåglar och många andra havsfåglar har ett gott luktsinne. Dessa fåglar följer luktspår i vinden och samlas runt luktkällan. Detta utnyttjar ornitologer som vill se så många fåglar som möjligt, de slänger starkt luktande fisk överbord under båtturerna. Detta attraherar hundratals fåglar.

Gamar är kända för att ha ett gott luktsinne. De kan i olika hög grad lokalisera sin mat, som består av kadaver från döda djur, genom lukten. Den turkiska gamen har ett mycket gott luktsinne och kan känna lukten av ett kadaver från flera kilometers avstånd. En gång försökte ingenjörer stoppa en läcka i ett rör och utnyttjade den turkiska gamens luktsinne. De fyllde röret med lukten av ruttet kött för att sedan se vart gamarna samlades längs med det milslånga röret. Även hökar och örnar gillar kött, men de föredrar färskt sådant och vissa arter har visat sig förkasta allt kött som luktat ruttet.

Kiwin, fågeln utan flygförmåga som är nya Zeelands nationalsymbol, kan lukta efter maskar som befinner sig långt ner under jorden. Kiwin är också undantaget från regeln gällande placeringen av näsborrarna, de har nämligen sina näsborrar på näbbspetsen istället för ovanför näbbroten.

Något annat spännande är hur stararna använder sitt luktsinne när de letar bomaterial. De väljer växter som innehåller kemikalier som desinficerar redet från bakterier och parasiter och på så vis skyddar de ägg och ungar. Vissa bevis har också hittats för att stararnas luktsinne blir bättre under häckningssäsongen.

Slutligen kan jag passa på att avliva en myt. Det sägs att fåglar vägrar att mata sina ungar om de bär på en främmande lukt, exempelvis av hjälpsamma människohänder som lyft dem av vägkanten. Men detta stämmer inte, fåglar känner igen sina ungar genom synen i kombination med ropen efter föda från ungarna. Synen och ljudet producerar det stimuli som gör att föräldrarna vill mata sina ungar. De flesta fåglar matar ungar av andra arter som befinner sig i boet, vilket bland annat gökarna utnyttjar.