Fågelns fem sinnen – smaksinnet

Fåglar har mycket färre smaklökar än däggdjur. De smaklökar som de har finns på nederdelen av munnen och i strupen, ett fåtal finns också på själva tungan. Annars påminner fåglarnas smaklökar om de som däggdjuren har.

Med tanke på det fåtal smaklökar som fågeln har, kan de flesta inte heller känna av smaker lika bra som oss. Ett exempel på fåglar som har ett välutvecklat smaksinne är Sandlöparen och Kärrsnäppa. Dessa fåglar kan känna skillnaden mellan sand där maskar har krupit och sand där ingen mask har krupit.

Fåglar kan precis som oss människor känna smakerna surt, salt och bittert om än i varierande grad:

Sött – Många fåglar visar litet eller inget intresse för sötsaker förutom papegojor, kolibris och andra nektar och fruktätare. Kolibris kan känna till och med känna av skillnader mellan olika sockertyper och hur koncentrerat sockret är. Fröätare visar inget direkt intresse för vare sig söta eller sura smaker.

Surt – Bortsett från fröätarna kan fåglar känna av många typer av sura smaker.

Salt – Många fåglar tål inte några större mängder salt. De behöver lite salt och tycker ofta om smaken, men om det blir för mycket skadas njurar osv. Men undantag finns det ju alltid och i detta fall är det sjöfåglarna som står för undantaget. Med tanke på att sjöfåglarna tillbringar mycket tid vid salta hav är det inte heller konstigt att dessa tål mycket sal. De kan utsöndra överflödigt salt genom sina näsborrar. Men om de har möjlighet till det, föredrar de hellre sötvatten.

Bitter – Återigen är det olika hur denna smak upplevs bland fåglarna. Men de flesta kan känna av bittra smaker och det finns också studier som visar på att fåglarna naturligt föredrar bittra smaker och inte söta smaker, men många fåglar tar efter sina ägare i fångenskap och utvecklar en förkärlek för söta smaker.

Detta är den femte och sista delen i artikelserien om fågelns sinnen. Fåglarnas sinnen påminner i mångt och mycket om våra, men det är också mycket som skiljer sig åt. Naturen är ju så klokt beskaffad att arternas förmågor är anpassade till deras levnadssätt och den miljö de befinner sig i.