Fåglarnas känsel påminner mycket om våran. De njuter precis som oss av beröring. Att klia och bli kliad är många papegojors favoritsysselsättning. Detta är ett sätt att visa uppskattning och samhörighet samtidigt som det är praktiskt att få hjälp med rengöringen av fjädrar som fågeln själv kan ha svårt att komma åt.
Fåglarna har känselsensorer överallt på kroppen. Genom känselsensorerna känner fågeln av hetta, kyla, tryck och smärta. Det finns olika sorters sensorer som har olika uppgifter, vissa känner av temperaturförändringar andra registrerar olika former av tryck, beröring och vibration.
Vingarna är extremt känsliga, man har också hittat känselsensorer i basen av flygfjädrarna det är troligt att dessa är viktiga när fågeln flyger. Känselsensorerna är också koncentrerade kring fjädrarna på hela kroppen, vilket gör att fåglarna kan känna hur fjädrarna ligger.
Fåglarna har också känsel i sina näbbar, detta kanske förvånar mera. Men det är ju därför som de gärna känner på saker med sina näbbar i likhet med hur vi känner på saker med våra händer. En fågel som kraschlandar med näbben före, vilket oftas händer unga fåglar, kan få så ont i näbben att de inte kan äta ett tag efter fallett. Vissa fåglar har faktiskt bäst utvecklade känselselsensorer just i sina näbbar, så är det hos många havsfåglar. Detta gör att de kan hitta mat snarare genom att känna med sina näbbar än att titta efter den.
Vissa fåglar har också ett stort antal vibrationssensorer i benen, näbben och tungan. Vibrationssensorerna i benen hjälper dem att märka när andra fåglar och rovdjur kommer på marken eller på trädens grenar. Detta kan också förklara varför fåglar tycks veta att en jorbävning är i antågande innan vi människor har en aning om det.
Fåglarna är extra känsliga för temperaturskillnader i näbben och tungan. Deras tungor är också väldigt känsliga vilket underlättar för dem när de skall få bort skalet från frön exempelvis.