Varför plockar sig papegojor?
Den frågan får jag ofta. Baserat på egen erfarenhet (ingen forskning) så i stort sett alla gojor jag mött som plockat sig har inte gjort det pga sjukdom, visst finns det vissa som har haft bristsjukdommar.
Men alla andra har ju plockat sina fjädrar pga förändringar i livet, det kan vara tristess, svartsjuka, separationer m.m. Tyvärr är det ju nästan inga som pratar om denna baksida i papegojvärlden.
Det stora problemet är ju oftast att hitta orsaken till att dom plockar sig. Sista gojan jag hjälpte visade sig vara en mobil som låter i vinden som ägaren hängt på utsidan. Så fort den försvann slutade gojan att plocka sig.
Så mitt råd om någon goja börjar med plockning tänk noga efter har något hänt i samband med att den började. Har ni köpt något nytt, har ni tagit bort något, eller är arbetstiderna annorlunda. Det kan vara precis vad som helst. Tyvärr så har min erfarenhet visat att handmatade fåglar oftare plockar sig än föräldramatade, där är min teori att dom från början är mer beroende av mäniskan och därför lättare blir störda av förändringar. Dom föräldramatade brukar ju oftare vara mycket mer självständiga.
Kan man då få gojan att sluta och växer fjädrarna ut igen. Här blir svaret både ja och nej. Upptäcks det i tid och man kan åtgärda det gojan inte gillat så brukar det inte vara några problem att få den att sluta. I dessa fall växer oftast fjädrarna ut igen utan problem. Tar det lång tid innan man hittar orsaken så kan fågeln blivit vanebitare som är svårt att få bukt med. Samma gäller fjädrarna plockar den för länge på samma ställe kommer det inga nya.
Här nedan kommer två berättelser om plockade gojor
Ida köpte jag från en familj där hon hade mycket stor bur folk var nästan alltid hemma, det fanns också andra husdjur. Det Ida saknade var att ingen hade tid med henne hon hade heller inga leksaker i buren.
Som syns på bilden hade hon inga fjädrar på bröst eller rygg, stjärten bestod av 4st fjädrar och bara yttre delan av vingarna hade fjädrar.
Jag tog hem henne och lät henne ganska snart få umgås med mina övriga gojor då hon verkade ganska så envis. Det tog ett tag men så slutade hon med all fjäderbitning och resultatet syns på bilden som är tagen ca ett år senare. Ida är också en av dom mest kelsjuka gojor jag har men jag kan lätt förstå varför.
Arnold köpte jag från ett hem där ingen hade direkt tid med honom, han hade ett rum för sig själv men inte mycket att stimulera sig med. Han var ganska aggresiv när vi hämtade honom men redan dagen efter fick man klia, han saknade sällskap det syntes tydligt, och av glupskheten på frukt m.m. första dagarna så hade han nog inte fått mycket av det heller.
Arnold hade som Ida inga fjädrar på rygg, bröst, vingar m.m. som syns på bilden. Han fick direkt flytta och sitta med aran Hugo det tog längre tid än med Ida att få honom att sluta rycka fjädrar. Efter ett tag så har han över gått till att ”klippa” topparna på fjädrarna men som synes på bilden har det blivit en stor förbättring.
Nu är inte allt solskenshistorier Hugo som Arnold sitter med har också haft problem och plockat sig, när det gäller bröstet så rycker han ännu dom fjädrar som kommer, och på många ställen växer inga nya då han plockat sig för länge. Nu har han problem med starr också så jag låter honom vara och bara umgås med honom, inga tvångsförsök eller liknande för att han skall sluta. Men trotts alla problem är det en urgo goja som älskar att bli kelad med och komma med små kommentarer, när man skall äta eller sova.