Andra namn: ornithos
Papegojsjukan, också kallad ornithos (eller psittacos när den drabbar fåglar), är en zoonos, d.v.s. en sjukdom som kan smitta såväl djur som människa.
Fåglar utgör den främsta reservoaren för smittämnet. Till en början iakttogs sjukdomsfall hos människa efter kontakt med smittämnet via papegojfåglar, s.k. psittacina fåglar, därav namnet psittacos. Senare visade det sig att smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Även andra djur kan smittas.
Orsakande mikroorganism och smittämne
Sjukdomen orsakas av bakterien Chlamydia psittaci. Närbesläktade organismer förorsakar hos människa ögonsjukdomen trachom samt klamydiainfektioner i könsorganen. En närbesläktad bakterie är också den på senare år omtalade ”TWAR-bakterien”.
C. psittaci kan framkalla sjukdomstillstånd hos ett flertal djurarter. Mest kända är fågelinfektioner, och smittämnet är allmänt förekommande bland vilda fåglar – över 100 arter har beskrivits kunna föra smitta. Men även husdjur som häst, nötkreatur, får och getter kan insjukna. De stammar som då är aktuella tycks dock inte kunna smitta människa.
Smittvägar och spridning
Smittämnet sprids till människa från fåglar, främst som luftburen smitta. Smittade fåglar kan te sig sjuka med matvägran, andningsbesvär, snuva och diarré, men sjukdomstecken kan också saknas helt. Fågelträcket innehåller stora mängder smittämne liksom nässekretet. Intorkat nässekret kan förekomma på fåglarnas fjäderdräkt och därifrån spridas ut i den lokal där fåglarna förvaras. Infektionsdosen är låg, relativt få organismer räcker för att ge en infektion.
Friska smittbärande fåglar är vanliga, och dessa kan utsöndra smittämnet intermittent under månader. I stressituationer, som exempelvis vid transporter och vid förvaring i trånga burar, kan dessa smittbärare insjukna och då utsöndra stora mängder smitta. Så gott som alla personer är mottagliga. Immuniteten uppges vara långvarig, kanske livslång. Smittöverföring från människa till människa torde vara mycket ovanlig.
Inkubationstiden är vanligen c:a 10 dygn (1–4 veckor).
Symptom, komplikationer, behandling och diagnostik Oftast ses en atypisk form av lunginflammation där symtomen från luftvägarna är mycket diskreta. Hosta kan saknas och vid undersökningen hörs sällan biljud över lungorna, varför diagnosen lunginflammation ibland måste ställas enbart med röntgen. Ibland liknar bilden influensan med allmänpåverkan och generell muskelvärk. Tecken på hjärninflammation, med nedsatt medvetandegrad, samt leverpåverkan kan förekomma.
Sjukdomen behandlas med antibiotika, ofta under ganska lång tid (flera veckor). Obehandlad har dödligheten i sjukdomen vid vissa utbrott angetts uppgå till 20 %. I Sverige är dödligheten nu i storleksordningen 1 %. Diagnos ställs genom att antikroppar påvisas i blod. Diagnosen försenas ofta eftersom sjukdoms-bilden är okarakteristisk.
Allmänt förebyggande åtgärder Med tanke på hur utbrett smittämnet är i naturen bör allmänheten upplysas om riskerna vid rengöring av t.ex. fågelbord, fönsterbrädor och takrännor, samt om att vilda fåglar som visar tecken på sjukdom kan sprida ornithos. Inför massiv exposition för fåglar eller fågelträck bör individuella skyddsåtgärder vidtas – man bör t.ex. undvika att andas in damm och iaktta noggrann handhygien.
Åtgärder vid inträffade fall och/eller utbrott Ornithos är enligt smittskyddslagen en ”anmälningspliktig sjukdom”, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i länet, till miljökontoret eller motsvarande i kommunen samt till Smittskyddsinstitutet (SMI). Vid inträffade fall av papegojsjuka är det viktigt att smittkällan spåras så långt det är möjligt. Misstänkta fåglar kan t.ex. undersökas via Statens veterinärmedicinska anstalt.
Övriga kommentarer
Även sjuka/smittade fåglar kan behandlas med antibiotika. Importerade fåglar ska vistas i karantän och antibiotikabehandlas under karantänstiden. De lokaler där smittade fåglar förvarats måste rengöras noga.